Ansedel Jöns ( A fm mf fm mm f ) Olsson

1640-1690

Levnadsbeskrivning

¶ Ny berättelse

Jöns Olsson. Åbo och Kyrkvärd. Född 1640 Hittarp 1,Glimåkra (L) (Kleberman). Död 1690 i Hittarp 1, Glimåkra (L) (Kyrkoboken ). Enligt Vigo Edvardssons bok Snapphanekriget 1675-1679, sidan 103 del I: "Som förut nämnts hade Uggle-Per skjutit ryttaren Erik Staffansson. Hans änka Kierstina Sivertsdotter i Svenarp kom nu fram inför rätten och berättade, att det var vid allhelgonatid 1676, som hennes man blev ihjälskjuten. Uggle-Per kom ensam till Hittarp och tog hennes man med sig till snapphanen Grå-Bengt i Kylinge. Han hade sedan skickat Hans Andersson i Kylinge, Bodel Håkansson i Färeköp, Eskil Svensson, Per Trulsson och Jöns Olsson i Hittarp samt Nils Olsson i Ekeröd till änkan och erbjudit förlikning. Han ville lämna en ko eller sex daler, men hon vill ej taga emot något. Anders Hansson i Rönneboda och Uggle-Per hade tagit hennes mans bössa, sedan de hade skjutit ihjäl honom." Ur Gunnar Hillerskogs forskning: " År 1649 hörde en gård i Hittarp till Hemlinge län och 1 Glimåkra Otting. jordeboken 1651. Hittarp har pantsatts till en man vid namn Christen Lund, befallningsman i Kristianstad och hörande till en stadens mest ansedda släkter. I behov av pengar hade Christian IV pantsatt en hel del gårdar och däribland ett flertal i Göinge till denna Christen Lund, vars innehav dock blev rätt kortvarigt, ty snart efter det svenskarna övertagit Skåneland arresterades C. L. av landshövdingen Nils Håkansson Skytte för oegentligheter i räkenskaperna i (Saxo 1990 sid 104) Utskrivningen i Glimåkra 1674. Hittarp 1 mantal: Jöns Olsson 1/2. enl. Göinge Hembugdsför. årsbok 1952 s. 25 hade Jöns släkt innehaft gården under lång tid. denne Jöns i Hittarp fick en dag se att Uggle-Nils gick på den gamla "stabovägen" nedåt mot Lunnom. Han antog att på kvällen skulle han väl komma tillbaka till idet, som de fortfarande hade vid Trollabackarna. Han laddade därför sin lodbössa och kröp upp i en stor, utmed vägen stående bok. Alldeles riktigt. Frampå aftonen kom den inte ont anande Uggle-Nils vägen fram. Jöns lade an och sköt, med resultat att snapphanen stupade och blev begraven andra sidan vägen. Därmed hade man efter svenska kronans befallning gjort sig av med den ene av förbrytarna. Den andre, Uggle-Per, var fortfarande i livet. Utdrag ur "Boken om Broby" av Pehr Johnsson: 1680 reparerade man kyrkan i Broby. Samma år fick Jöns i Hittarp för 1000 spån, som han levererade och som man hämtade med 7 hästar därstädes 1 daler 24 öre s:t, samt brädor och timmer 18 daler och för det han uppmurat vapenhuset och tjärat taket 11 daler. Fyra år senare fick man ävenledes täcka det 1686 av Jöns i Hittarp uppförda vapenhuset med bly. Denne Jöns i Hittarp var under den tiden ganska bekant storbonde i Glimåkra socken. Han var en av de ivrigaste agitatorerna därstädes, då Paul Enertsen några år förut där valdes till kyrkoherde, och nämnes han då som kyrkovärd, efter åtskilliga anteckningar en resolut och kraftig karl. Utdrag ur Snapphanekriget 1675-1679 av Vigo Edvardsson: Som förut nämnts hade Uggle-Per skjutit ryttaren Erik Staffansson. Hans änka Kierstina Sivertsdotter kom nu fram inför rätten och berättade, att det var vid allhelgonatid 1676 som hennes man blev ihjälskjuten. Uggle-Per kom ensam till Hittarp och tog hennes man med sig till Grå-Bengt i Kylinge. Han hade sedan skickat bl.a. Jöns Olsson i Hittarp till änkan och erbjudit förlikning. V. Edvardssons Del III: Det fanns för många år sedan en storbonde i Hittarp boende på den gård, gemenligen kallades Knuts. Bonden kallades "Hittarpa-Jösse". Han var känd vida omkring och hade stort anseende, mera kanske utomkring än i sin egen bygd, där han gärna ville sko sig på andras bekostnad. Han var bonde i Hittarp vid den tid, då snapphanarna som värst grasserade i orten, men det uppgives, att han hade så stor respekt bland dem, att de vågade sig icke dit. Han skulle också ha skjutit den siste av snapphanarna i den orten och därför av de svenska myndigheterna fått pris. Det var en av de s.k. Uggleherarna, som bar namn efter en gård, gemenligen kallad Uggletorpet i Glimåkra socken, där de voro födda. Denne hade en dag gått förbi gården söderut mot Lunnom. "Han kommer väl igen i kväll", tänkte Jöns. På aftonen laddade han sitt muskedunder och gav sig iväg nedåt vägen. Han kröp därvid upp i en närbelägen stor gran för att avvakta snapphanarna. Frampå kvällen kom också denne vägen fram. Just som han var mitt framför granen sköt Jöns från denna. Säker skytt som han var förfelade icke heller kulan sitt mål, helst som denna utgjordes av en silverkula. Med ett vrål sjönk snapphanen ner och dog. Därefter begav sig Jöns till Kristianstad, där han av landshövdingen fick ett pris. Från Göingebladet 1985/2 ang.degnen Nil Olofssön: Så vet Gud vad för an man han varit i kriget, ty när jag blev fången, ganska utplundrad och bortförd till Christianstad, sedan till Köpenhamn, så blev han hemma och snapphanarna gjorde honom inte någon skada. Han hade då kyrkonycklarna och med hans samvete hade snapphanen "Graa-Bent" från kilinge sitt gods på kyrkvalvet i kriget. När det blev fred tog snapphanen sitt gods och nödgade bonden Jöns Olsson i Hittarp- nu salig hos Gud- att ta det till sig i förvaring. Detta måste Jöns Olsson plikta 200 daler smt för, dessutom miste han godset. Klockaren är dessutom "haler som en ål", så man kan inte vara försäkrad om honom, slutade Paul Enertssön sin skrivelse." Notis: B 356:6:2. (Barn II:4, s , Far IV:13, s , Mor IV:14, s )

Gifte och barn

Källor

1. Dödde 1650 12 5000
2. Kjell Carlsson
3. Klebermans arkiv
4. Dödde 1650 13 20900
5. Dödde 1732 37 13500
6. Dödde 1650 14 27200
7. Sjöbloms arkiv
8. Dödde 1732 55 105400

Framställd 2013-06-05 med hjälp av Disgen version 8.2d.